Jag sitter ensam i min salong. Utanför mitt fönster står staden nästan helt stilla. Det är mörkt och rummets enda ljussken kommer från min laptop. Mörkret kom så långsamt smygande att jag aldrig kom mig för att släcka lampan och nu känns det av någon oförklarlig anledning som att det är för sent. Rummet har blivit en plats där inte ens gudar träder och det kalla ljuset från min dator härskar oinskränkt.
Bra skrivet! En fascinerande text.
SvaraRadera