lördag 28 februari 2015

Sånger om semikolon

Av någon oklar anledning har jag snöat in på sånger om semikolon. Denna är sjuk:


Denna är ett perfekt exempel på hur man INTE använder semikolon:


Undrar du hur man använder ett semikolon? Jag skrev en något humoristisk post om det för ett tag sedan: Semikolonets nytta

Så vad ville jag säga med detta inlägg? Det är oklart; jag ska tänka på saken.

fredag 27 februari 2015

Passion, avlägsna öar och varför Ikea tagit bort 60 cm bokhyllor ur sortimentet

Vi har köpt två nya bokhyllor för att få en hel bokhyllevägg. Hyllorna är vanliga Billyhyllor från Ikea som matchar de tre vi redan har. Vi köpte dem begagnade för tydligen har Ikea tagit bort den 60 cm breda Billybokhyllan från sortimentet. Min pojkvän var förvånad. 
 –  Varför har de tagit bort den? Det är ju den bästa storleken för böcker. Den lilla är för liten och den stora bågnar ju under för mycket böcker.
 –  Kära du, svarade jag, du tror väl inte att folk har böcker i sina bokhyllor nuförtiden. Folk idag väljer de större och de mindre för att de passar att ha dörrar på och prydnader i.
Vi behövde i alla fall bokhyllor för böcker för våra tre är överfulla. Vi har inte fått upp bokhyllorna utan de ligger bara och är i vägen just nu, men jag har redan köpt nya böcker för att fira.

Två stycken bokhyllor som ligger i vägen.
I förr igår köpte jag sex böcker på loppis och idag köpte jag tre på bokrean. Bland dessa böcker fanns Jeeves klarar skivan av P.G. Woodhouse, Beowulf, Arken av Peter Nilsson och antologin Maskinblod 3, men den bok som jag är mest upphetsad över och som har fångat mig helt är något oväntat: en atlas jag tog upp och bläddrade i på måfå.


Atlas över avlägsna öar : Femtio öar jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka av Judith Schalansky. Vänta tänker ni nu, du har köpt en hel drös med science fiction och klassiker och du är upphetsad över en atlas? Är du riktigt klok? Svar nej. Jag är en nörd och om det finns något jag älskar är det när andra är nördiga och passionerade. När jag läser Atlas över avlägsna öar får jag känslan att Schalansky är så passionerad att hon närmast går igång på kartor och avlägsna öar. Schalansky skriver att: "Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen..." Detta citat är symptomatiskt för hur boken är skriven, med bilder och beskrivningar av avlägsna öar som verkar påhittade, nästan lite som små noveller eller dikter fastän det mestadels är anekdoter baserade på fakta. Det eggar verkligen min fantasi. Schalansky själv växte upp på fel sida om Berlinmuren och drömde sig bort via kartor över fjärran länder. Jag har också haft ett intresse för kartografi; jag skrev mitt projektarbete på gymnasiet om kartografi och världsbild. Däremot har jag aldrig varit den som fantiserat över en atlas, men Schalansky lyckas dela med sig av sin entusiasm så att jag själv drömmer mig bort.  

Det är detta som är så fantastiskt med folk som är passionerade över något, hur det liksom sprider sig. Om någon vore riktigt passionerad skulle jag säkert kunna lyssna på eller läsa om rörmokeri eller diskning. Jag sörjer för dem som inte uppskattar och kan låta sig ryckas med av andras passion på samma sätt som jag. De som bara ser en atlas och tänker gäsp och de som köper bokhyllor utan en tanke på att de kan fyllas med böcker som kan öppna nya världar för dem, deras liv måste vara lite fattigare. Kom ihåg det till nästa gång: Det finns något spännande i allt och har man chansen att låna någon annans entusiasm för att se det ska man ta den.


torsdag 26 februari 2015

Kallt ljus

Jag sitter ensam i min salong. Utanför mitt fönster står staden nästan helt stilla. Det är mörkt och rummets enda ljussken kommer från min laptop. Mörkret kom så långsamt smygande att jag aldrig kom mig för att släcka lampan och nu känns det av någon oförklarlig anledning som att det är för sent. Rummet har blivit en plats där inte ens gudar träder och det kalla ljuset från min dator härskar oinskränkt.

torsdag 19 februari 2015

Tankstreck – en fantastisk upptäckt

Jag har upptäckt hur man gör tankstreck på min laptop utan att behöva förlita mig på att word gör om mina vanliga bindestreck och jag får in dem i blogger. Jag är så lycklig! 

Tricket är alt+fn+0150 på det numeriska tangentbordet. Min laptop har egentligen inget numeriskt tangentbord utan siffror inskrivna i blått mitt i det vanliga tangentbordet, men det fungerar. Hädanefter kommer jag att bli rent utsagt fascistisk i användandet av tankstreck och bindestreck. Detta är ett litet kliv för mänskligheten, men ett jättekliv för mig.

Se så vackert det blir: – -

tisdag 17 februari 2015

måndag 16 februari 2015

Bokshopping och tsundoku

I helgen var jag i Norrköping för att fira min pojkväns födelsedag. Det slutade med att jag ägnade mig åt min favoritsysselsättning: bokshopping! Det finns något så fantastiskt spännande med att handla nya böcker. Man står där och smeker inbindningarna på nya världar som ännu inte öppnat sig. Jag har en tendens att köpa på mig lite för många böcker, särskilt nuförtiden då jag inte har lika mycket tid att läsa som i tonåren. Många böcker samlas olästa på hög. Detta beteende kallas tydligen på japanska tsundoku men jag läser ju faktiskt böckerna förr eller senare så det är väl okej?

Tsundoku (s) Att köpa böcker och inte läsa dem utan låta dem samlas på hög.

Nu i helgen köpte jag böcker på loppis och det är lite extra trevligt om inte annat för att man faktiskt har råd att köpa det man hittar där. Problemet med loppisar och antikvariat är att där oftast inte går att hitta så mycket fantastik eller böcker på engelska men nu när jag håller på att köpa på mig böcker för mitt klassikerprojekt är det perfekt. Det första riktiga inlägget om det kommer snart.

I helgen lyckades jag köpa på mig Karin Boyes För lite (inköpt i lördags utläst samma dag, rekommenderas), Edith Södergrans och Per Lagerkvists samlade dikter och Rydbergs Singoalla. 
En god skörd.

söndag 15 februari 2015

Attentatet i Danmark

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om attentatet i Danmark förutom att jag blir deprimerad bara jag tänker på det. Jag är rädd att detta bara är början, terror föder terror och även om inte en ensam terrorist kan hota yttrandefriheten kan flera det. Dessutom finns en risk att västvärldens svar också är att inskränka yttrandefriheten med mer övervakning och förbud mot "förhärligande av terrorism". Tragiskt är vad det är helt enkelt.

torsdag 12 februari 2015

Fröding - Bokcirkeln på Uplands


Ikväll hade vi ett bokcirkelmöte på Uplands nation. Vi diskuterade Fröding och hade det mycket trevligt. Jag kan inte säga att jag är så väldigt imponerad av Fröding. Han har sina styrkor och dikter som "Vackert väder" och "Idealism och realism" tycker jag visar prov på dessa, men det finns också många dikter som jag kan känna att han bara satt sig ned och skrivit för att han borde. Kanske hade någon av dåtidens självhjälpsböcker liksom dagens tipsat om att det bästa sättet att bota skrivkramp är att skriva. Vad de glömde säga är att man inte nödvändigtvis behöver publicera resultatet.

Vi berörde kort ämnet varför så många litterära storheter tycks komma från Värmland. Inte bara Fröding utan också Ferlin, Tegnér och Geijer stammar ju därifrån, för att inte tala om Lagerlöf. Visste ni förresten att förebilden till Lagerlöfs Gösta Berling sannolikt var Frödings farmors bror som han själv skrivit om i dikten "Prästen Bodenius"

Värmland verkar verkligen ha haft en rik berättartradition för dessa författare att ta av. Jag läste nyligen Lagerlöfs beskrivning av Värmland i Löwensköldska ringen och den är så fantastisk att jag bara måste återge en bit av den: 


...hos oss i Värmland var skogarna vida på den tiden och åkrarna små, gårdsplanerna stora, men stugorna trånga, vägarna smala, men backarna branta, dörrarna låga, men trösklarna höga, kyrkorna oansenliga, men gudstjänsterna långa, levnadsdagarna få, men bekymmerna oräkneliga. [Men det fanns en tröstare på alla gårdar] Det var bara något helt oskyldigt och vardagligt, det var ingenting annat än eldbrasan [...] "Nu är det kvällens stund. Gör nu som jag fladdra och lys! Lek och värm!"[sade elden till människosjälen] Och själarna lydde eldbrasan och började leka. De berättade sagor...

Får inte denna beskrivning en nästan att önska att man stammade från Värmland? Det gör jag ju i och för sig på sätt och vis, eller delar av släkten i alla fall, men jag kan ju knappast säga att jag känner någon närmare anknytning till landskapet. Uppland är ju inte fy skam det heller även om den enda litterära beskrivning jag kan finna av min hemort Hallstavik är mäkta deprimerande (Slumpvandring av Majgull Axelsson s.64 för den som är intresserad). Fröding skrev tydligen två dikter om Uppsala där han ju studerade. Båda handlade om prostituerade; det kanske säger något om hans studietid. Vi läste "En Uppsalaflicka" ikväll, den har lite Bellmanstil över sig får jag säga.



En viss Mohammed Omar var också på bokcirkeln och han bloggade också i anknytning till det. Se det här.  Jag medger, han kom på tanken först, själv hade jag inte tänkt skriva något, men sedan gick jag in på Frödings Wikipediasida och började fundera på saken och fick lust att göra ett inlägg.

måndag 9 februari 2015

Cirkusdirektörens dotter: en reflektion

Det här är inte egentligen en recension, men jag kom att tänka på en bok idag av Jostein Gaarder: Cirkusdirektörens dotter. Den är riktigt underhållande och läsvärd även om jag inte kan hävda att det är någon av mina absoluta favoritböcker. Den handlar om en man med fantastisk fantasi som skriver synopsis till andras böcker. Han är dock inte själv intresserad av att skriva. Det som slog mig är att jag är lite lik honom på det sättet att jag producerar extremt många bokidéer, fler än jag någonsin kommer hinna skriva. Jag har verkligen motsatsen till idétorka, det jag har svårt med är istället att koncentrera mig på att skriva en sak och göra det väl. Jag slits alltid mellan åtminstone två idéer och då ligger ett femtiotal i byrålådan och väntar. Just nu skriver jag en kortroman, men min samling Uppsalanoveller bara ber om att bli skrivna. Ibland kan nog ett överflöd av idéer vara nästan lika handikappande som idétorka.

lördag 7 februari 2015

En snabb shoppingtur

Jag hade slut på bläck så jag var tvungen att springa och köpa påfyllning. Nu kan jag börja skriva igen. Jippi! Jag hade andra pennor, men jag har blivit mer och mer elitistisk när det gäller sådant och nu kan jag knappt skriva med kulspetspennor, utan det är bara gelpennor som gäller. Det flyter så skönt med dem. 



Nej, jag är inte köpt av Pentel, men om valfritt pennföretag vill muta mig med gelpennor går det bra; jag är student och har inte råd med integritet. Det börjar bli ganska dyrt med allt bläck jag gör av med. Min årskonsumtion ligger nog på närmare 300 kronor och då köper jag påfyllningspatroner vilket är så billigt det kan bli.

fredag 6 februari 2015

Dagens skrivpuff

Dagens skrivpuff var att skriva någonting utifrån andra meningen på sidan 25 i en bok. Jag valde Igelkottens elegans av Muriel Barbery.


Alltså: "Hur kan man vara så begåvad och samtidigt blind för tingen omkring sig?"

*

Maria spände ögonen i spegeln. Håret hade kanske blivit någon centimeter för kort, det räckte knappt till hakan, men hon hade äntligen lyckats med eyelinern. Kanske lite läppglans vore pricken över i:et. Hon smetade på ett tjockt lager rosa läppglans, men tog snabbt bort det mesta med fingret. Det kanske verkade lite väl ansträngt. Ett mobillarm ringde. Oj, dags att gå. Fötterna pressades ned i ett par trånga högklackade skor som hon inte burit sedan gymnasietiden som hon drog ut i snöslasket. Redan halvvägs till bussen hade vatten börjat tränga in. Vill man vara fin får man lida pin mässade hon om och om igen i huvudet. Väl på bussen slängde hon en blick i en fickspegel. Skönt, eyelinern var fortfarande på plats.

När hon öppnade dörren till kontoret lade hon märke till att naglarna var nedbitna som vanligt. Det borde hon förstås ha fixat. Det var ett typiskt tecken på hennes dåliga öga för detaljer. Max visslade till när hon gick förbi hans kontor. 
"Någon har ansträngt sig idag!"

Hon kunde inte koncentrera sig på hela förmiddagen. Istället surfade hon runt på damtidningars fråga-svarsidor vilket normalt inte var likt henne alls.

Prick klockan tolv knackade det som vanligt på hennes kontorsdörr. Den öppnades och trots att hon var förberedd hoppade hjärtat över ett slag, eller kanske två.
"Är du färdig för lunch?" frågade Joel.
"Absolut", svarade hon med en nästan helt stadig röst.

På vägen ned till kafeterian pratade han om sitt jobb något hon normalt älskade, inte för att hon förstod så mycket utan för att det märktes hur briljant han var. Han var doktor i teknisk fysik och beräkningar som hon inte ens skulle förstått om hon fått dem förklarade för sig gjorde han i huvudet. Hon tyckte det var sjukt sexigt. Just nu blev hon mest irriterad dock. Hon ville ju prata med honom. Hon sa det på vad hon hoppades var ett avslappnat sätt och han han svarade: "Jo, jag skulle vilja prata med dig med. Låt oss ta mat först bara." 
"Okej."
Joel tog soppa och lyckades genast spilla lite på sin gulliga men ganska töntiga älgmönstrade kofta. Hon tog kyckling. Den såg torr ut, men hon skulle nog ändå inte få i sig mycket.

Väl, vid bordet tänkte hon börja haspa ur sig det hon tänkt säga men han hann före.
"Kan jag prata med dig?"
"Visst."
"Jo, alltså du är verkligen min enda vän här och jag behöver verkligen en vän idag."
"Du vet att jag är här för dig."
Joel nickade. "Jo, det är så skönt med dig. Jag frågade ut Nina på en dejt idag."
Maria satte en kycklingbit i halsen. Nina, den blonda bimbon?
"Okej, umm... vad sa hon?"

"Hon skrattade i säkert en minut."
Jag kunde just tänka mig det. I mina ögon var Joel perfekt, men han var knappast Ninas typ, för mycket hjärna och för lite muskler.

"Jag är en sådan tönt. Jag kommer aldrig hitta en kvinna som tycker om mig på riktigt", fortsatte han.
Okej, här kommer det, tänkte hon.
"Jag tycker om dig," fick hon ur sig.
"Jo, alltså, men jag menar en riktig kvinna som tycker om mig på riktigt. Har du klippt dig förresten?"

*

Känns lite som början på en chick-lit eller kärleksroman eller något.

Min anteckningsblocksfetisch

Det finns inget som får mig så peppad att skriva som ett nytt anteckningsblock, eller två...


De snygga inbundna är från Paperblanks som jag verkligen gillar, men en liten varning de flesta av deras böcker stängs med en magnetremsa som är i vägen när man stänger boken. Totalt idiotiskt enligt mig! Det gäller alltså att köpa dem med spänne istället för magnet och det begränsar urvalet ganska drastiskt. 

torsdag 5 februari 2015

Det bidde massor

Ni känner väl till  historien om den lille mannen och skräddaren? Mannen kommer varje lördag för att se om hans kläder blivit färdiga och skräddaren säger hela tiden att det blir ett mindre plagg som blir klart till nästa lördag. Till slut så "bidde det ingenting".

Precis det motsatta håller på att hända mig. Ni kanske minns den där novellen som jag började skriva på under NaNoWriMo, det är nog inte en novell längre... Först trodde jag att det skulle bli en vanlig novell, sedan att det skulle bli en lite längre novell. Just nu tror jag att det kommer bli en kortroman. Så kan det gå.

Min lilla skrivhörna


..och plugghörna för den delen. Och sen kanske den inte borde kallas hörna för den delen eftersom den inte är placerad i ett hörn. Skrivplats kanske?
Jag är så nöjd att jag har fått den städad nu eftersom allt har varit kaos här hemma medan min pojkvän flyttat in. I höger på bilden kan man faktiskt se en väska som inte hamnat i förrådet än. Jag försökte att inte få med den i bild men lyckades tyvärr inte. Jaja, ingen har det väl helt perfekt hemma, även om jag varit hemma hos vissa som verkar vara nära. Nu sitter jag här och skriver och lyssnar på musiken från Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain. Riktigt mysigt!

onsdag 4 februari 2015

Talstreck eller citattecken?


Jag håller på att öva på att skriva dialoger och då kommer man snart in på frågan om man ska använda talstreck, även kallade pratminus, eller citattecken. Det finns ju även författare som struntar i att använda någotdera Tove Jansson till exempel, men det känns inte som ett vettigt alternativ. Det blir till att välja. 

Talstrecken används mycket i journalistisk text för att anföra vad någon sagt. Detta markerar att det är ett ungefärligt citat, medan något inom citattecken måste vara ordagrant återgivet. Detta problem finns dock inte inom skönlitteraturen. Allt är ju ändå påhittat.

För att kunna göra ett mer informerat val har jag gjort en högst ovetenskaplig genomgång av min bokhylla för att se vad olika författare använder. Här följer resultatet:

Jan Guillou: Citattecken
Liza Marklund: Talstreck
Kerstin Ekman: Talstreck
P.C. Jersild: Talstreck
Marianne Fredriksson: Talstreck
Carina Burman: Citattecken
Astrid Lindgren: Citattecken
Selma Lagerlöf, August Strindberg och all äldre litteratur jag kan hitta: Talstreck
Alla böcker översatta från engelskan jag hittar har behållit engelskans citattecken.

Jag har en känsla som stöds av undersökningen att användningen av citattecken för att markera dialog är en engelsk import som kommit någon gång under mitten av 1900-talet och att det traditionellt svenska har varit att använda talstreck. Jag är i och för sig något av en traditionalist, men det finns många för och nackdelar med de båda sätten som man bör tänka på också.

Exempel 1

"Hej", sa hon. "Hur går det med studierna?"
-- Hej, sa hon. Hur går det med studierna?

Som ni ser finns det två problem i detta exempel. Det tydligaste är att jag inte lyckas göra ett talstreck i blogger. Talstrecket ska vara långt och inte kort som ett bindestreck :(. Å andra sidan skriver jag knappast enbart för blogger.

Det andra problemet är att det är svårt att se var hon börjar tala igen.

Exempel 2 

"Kim sa att de var 'dumma som spån'".
-- Kim sa att de var "dumma som spån".

Här ser vi att det blir fult att använda citattecken i dialogen om man använder citattecken för att markera dialog.

Det finns alltså för och nackdelar med båda sätten. Vad föredrar ni?